Bygdegårdarnas Riksförbund samlar 1447 bygdegårdar, bystugor och liknande lokaler under ett och samma paraply. Tillsammans utgör de mötesplatser över hela Sverige som engagerar över 13 000 ideellt engagerade funktionärer och 240 000 enskilda medlemmar. Med en verksamhet vars grundidé bygger på att tillhandahålla fysiska mötesplatser har bygdegårdarnas arbete på många sätt försvårats av den rådande pandemin.

För riksförbundets del har året handlat om att bistå med stöd och samla in information om konsekvenser och behov hos medlemmarna. NOD möter Karin Fälldin, förbundschef Bygdegårdarnas Riksförbund, för att höra mer om utmaningar och offentliga stöd som möjliggör en ökad aktivitet på sikt.

Hur skulle du beskriva bygdegårdarnas verksamhet och samhällsfunktion?
– Grundbulten i bygdegårdsföreningarnas verksamhet är att vara en mötesplats, att tillhandahålla en lokal där människor kan samlas för gemensamma ändamål. Ofta är det kulturevenemang som arrangeras, både i egen regi och genom att hyra ut till andra föreningar, privatpersoner, företag och offentliga aktörer. För en levande demokrati krävs gemensamma mötesplatser. Mötesplatser som ger social gemenskap skapar utvecklingsmöjligheter och uppmuntrar delaktighet vilket är grundstenar i den demokratiska samhällsutvecklingen. Ungefär var fjärde bygdegård har någon form av samhällsservice kopplad till lokalen och många driver också byutvecklingsprojekt.

Hur har bygdegårdarna påverkats av pandemin?
– Social distansering och begränsningar för allmänna sammankomster har i mångt och mycket fungerat som ett näringsförbud för alla Sveriges bygdegårdar, som ju har som grundidé att vara en mötesplats för människor. Totalstopp vad gäller intäkter samtidigt som löpande kostnader för fastigheten rullar på är en ekvation som inte går ihop. Utan hyresintäkter eller inkomster från egen verksamhet blir föreningen till slut bankrutt och måste sälja huset. Vi ser idag cirka tio sådana försäljningar och vet att det blir fler om läget inte förändras.

– Utifrån en enkätundersökning till våra föreningar har vi räknat fram ett medeltal och sedan multiplicerat det med antalet föreningar, som är 1447 stycken. De uppskattade siffrorna visar att från mars till och med augusti har bygdegårdsföreningarna drabbats hårt. Det handlar uppskattningsvis om 13 719 inställda egna arrangemang, 30 179 avbokade uthyrningar, 26 130 uteblivna bokningar och ett inkomsttapp på drygt 95 miljoner kronor.

Hur har ni i Bygdegårdarnas Riksförbund kunnat stötta lokala aktörer?
– Under våren bildade riksförbundet en stödgrupp för coronarelaterade frågor. Fyra medarbetare ingår i stödgruppen. Uppdraget är att sprida information, stödja föreningar och bedriva påverkansarbete. Mycket har handlat om olika krisstöd som gått att söka men även om att ställa om verksamheten digitalt eller coronaanpassat i fysisk form. Webbinarium för bygdegårdsföreningarna arrangerades i juni och arrangeras igen i oktober. Två enkäter har skickats ut för att inhämta kunskap om föreningarnas situation och ekonomiska läge med anledning av pandemin. Föreningar som i enkäten uttryckt extra stort behov av stöd har ringts upp för vidare stöd och hjälp. Pressmeddelanden och debattartiklar har publicerats löpande. Möten och skrivelser med regering och myndigheter har genomförts. Nu under hösten har också ett specifikt stöd till allmänna samlingslokaler lanserats från regeringen och stödpartierna vilket vi är väldigt glada för.

Vilka utmaningar har ni själva ställts inför?
– Att ställa om verksamheten digitalt var den största utmaningen under våren. Vi arrangerade vår förbundsstämma digitalt i maj samt också några verksamhetskonferenser med bygdegårdsdistrikten och webbinarium för bygdegårdsföreningarna. Efter sommaren handlar utmaningen framför allt om att hålla uppe energinivåerna trots fortsatta restriktioner, både vad gäller riksförbundets långsiktiga planering men också inspirationen ut till distrikt och föreningar. Trots minskad tid på resor och fysiska möten har arbetsbördan på riksförbundet ökat i och med omställningen av all verksamhet.

– Ekonomiskt har vi inte drabbats eftersom våra intäkter kommer in i början på året. Skulle många föreningar tvingas lämna riksförbundet av ekonomiska skäl kan vi dock drabbas 2021 och längre fram, beroende på hur allvarligt våra föreningar drabbas på sikt. Deras egna kapital har såklart urholkats rejält på grund av pandemin. Vi kommer själva också ge viss rabatt på bygdegårdarnas försäkringspremie, som är kopplad till medlemskapet, under 2021 på grund av deras svåra ekonomiska läge.

Finns det några stödinsatser som har varit av särskild betydelse?
– Under hela våren och sommaren fanns inga ekonomiska stöd från regeringen som passade allmänna samlingslokaler. Kulturstöd, omställningsstöd och permitteringsstöd gick att söka för ett fåtal föreningar. För de föreningar som ligger i kommuner som gett krisstöd har det varit värdefullt. Mest värdefullt för riksförbundet har varit sammanhållningen i den ideella sektorn både vad gäller påverkansarbete gentemot regeringen men också erfarenhetsutbytet kring att ställa om digitalt.

För en tid sedan aviserade regeringen en satsning för att täcka inkomstbortfallen rörande samlingslokaler. Vad innebär det för era verksamheter och medlemsorganisationer?
– Vi är otroligt glada för stödet och har också kämpat hårt för att få till det, där 75 miljoner kommer nu under hösten och 50 miljoner under 2021. Äntligen finns pengar specifikt riktade till allmänna samlingslokaler. Det finns givetvis fler allmänna samlingslokaler än bygdegårdar i landet, men bygdegårdarna är flest. Riktlinjerna för stödets utformning är inte klara än, men många av våra föreningar kommer såklart få stöd. Det betyder att bygdegårdarna, som är en avgörande infrastruktur för möten, kultur och demokrati runt om i hela landet, kan stå redo med öppna dörrar när samhället nu börjar öppnar upp igen efter pandemins inledande och förhoppningsvis värsta fas.

Foto: Jenny Dahlerus

”NOD möter” är en samtalsserie som ställer om tillfälligt och går från att anordna fysiska träffar i form av livepoddar och seminarier till att samtala med relevanta aktörer om hur deras arbete och insatser förändras på grund av coronaviruset.