”Det blir en brist på mötesplatser, kultur och sociala aktiviteter för föreningsaktiva”

Vad händer när arbetslivsmuseer tvingas dra ner på verksamheten till följd av coronaviruset? NOD möter Lovisa Almborg, verksamhetsledare på ArbetSam, som beskriver arbetslivsmuseernas situation just nu och roll i samhället.

ArbetSam (Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd) är en ideell nationell organisation för arbetslivsmuseer med drygt 600 medlemsmuseer anslutna. Därutöver är 26 organisationer medlemmar, bland annat ett flertal riksomfattande organisationer som till exempel Sveriges Ångbåtsförening, Järnvägshistoriska Riksförbundet, Svensk Flyghistorisk Förening och Sveriges Segelfartygsförbund. ArbetSam verkar som en samlande resurs för Sveriges arbetslivsmuseer. Syftet är att bevara, gestalta och utveckla industrisamhällets kulturarv.

Lovisa Almborg, verksamhetsledare på ArbetSam, vittnar om en ansträngd situation för många av landets arbetslivsmuseer, något som drabbar bland annat ideella som engagerar sig i föreningar och elever som går miste om museibesök.

Hur har coronapandemin påverkat ArbetSams arbete?
– Det har blivit mycket omstyrning och omplanering. Det har också inneburit merarbete. Inledningsvis i mars och april handlade det till exempel om ett årsmöte, som vi brukar koppla ihop med museidagar. Det brukar vara ett stort event där vi träffar alla medlemmar. Själva museidagarna blev inte av, även om årsmötet genomfördes. Pandemin har inneburit att det blev en akut fråga för oss att veta hur våra medlemmar mår och vad de ser för oro. Vi gjorde en enkätundersökning till att börja med för att få en bild av läget. Utifrån det och utifrån offentliga stödpaket som har kommit så har vi skickat skrivelser till Kulturdepartementet, Kulturrådet och Sveriges Kommuner och Regioner.

– Vidare så har pandemin påverkat oss på så sätt att vi har gjort ett flertal informationsutskick till våra medlemmar. De i sin tur har ringt och skrivit till oss i mycket större utsträckning än tidigare. Det beror på att det har funnits en oro. Vi har fått frågor om vilken information vi har eller vad det finns för stöd som man kan få. Mycket har naturligtvis handlar om den ekonomiska frågan.

Vilka effekter har virusutbrottet haft på era medlemsorganisationer?
– De organisationer som är medlemmar hos oss som har ett kansli med anställd personal, de säger nästan alla att de har arbetat mer som en följd av pandemin eftersom de försöker att fånga upp sina medlemmars synpunkter. Sedan har vi medlemsorganisationer som är ideellt drivna. De upplever inte att de har fått mer arbete. De flesta arbetslivsmuseer öppnar upp i maj. De har tidigare inte haft den möjligheten och många tvekar fortfarande, men om det öppnas som planerat kan bemanningen bli en svårighet. Många arbetslivsmuseer är ideellt bemannade. Många ideella är över 70 år och tillhör riskgrupper. Nästan alla stora event är inställda och det man undrar nu är om man törs öppna någon del av verksamheten och om det i sådana fall finns bemanning.

– Sedan har vi till exempel skutorna. Det finns 65-70 historiska skutor som numera bara får ha 50 personer ombord. Då går det inte runt ekonomiskt. Då kan de bli tvungna att ställa in skutseglingen. Då uppstår dilemmat att de eventuellt inte når upp till sina antal timmar som behövs varje år för att få certifiering för att kunna verka. Liknande problem finns till exempel även inom museijärnvägen.

– Genomgående är alla stora event inställda. Sedan skiljer det sig åt om man har stängt hela året, har öppet färre dagar i veckan eller om det är öppet och man bara släpper in ett visst antal besökare.

På vilket sätt påverkas samhället av att medlemmarna begränsas av pandemin?
Många arbetslivsmuseer har nära arbete med skolor, så elever mister kontakten med kulturen och den upplevelsen som det innebär att besöka våra medlemmar. Generellt kan man säga att det blir en brist på mötesplatser, kultur och sociala aktiviteter för föreningsaktiva. Det kan få både psykiska och fysiska effekter. Man har inte längre möjlighet att träffa sitt kompisgäng och skruva med motorn. Där finns en viktig social aspekt. Arbetslivsmuseerna har uppskattningsvis tio miljoner besök per år, det får man heller inte glömma.

Vilka åtgärder kan underlätta situationen för arbetslivsmuseerna?
– Det finns ett stort behov av ekonomiskt stöd från det offentliga. Just nu lider medlemmarna av uteblivna entréintäkter, och det är ofta den enda intäkten man har. Därför faller de utanför till exempel stödpaketet för kulturområdet. Det stödet var inte tänkt för ordinarie verksamhet och för att täcka bortfallande entréintäkter. Ett annat område rör kommuner som flera av våra arbetslivsmuseer hyr lokaler av. Det har tagits kontakter med sådana kommuner för att försöka få till hyresreduceringar, men där har det inte getts några tydliga besked ännu.

– Vi själva fortsätter också vårt arbete med att stötta medlemmar med information om hur man kan söka ekonomiskt stöd och vilka regler som gäller. Sedan skickar vi även skrivelser för att uppmärksamma regeringen på fallgropar som har uppkommit. Ett tydligt fall rör fartygsstödet som delas ut av myndigheten Statens maritima och transporthistoriska museer. Stödet är på en miljon kronor per år och går till K-märkta skutor. Men stödet är baserat på vinsten från Vasamuseet. Den potten är helt struken i år.

”NOD möter” är en samtalsserie som ställer om tillfälligt och går från att anordna fysiska träffar i form av livepoddar och seminarier till att samtala med relevanta aktörer om hur deras arbete och insatser förändras på grund av coronaviruset.