”Civilsamhället handlar om människor – behovet av verksamheten är större än någonsin”

Civilsamhällets roll under pandemin är dubbel – sektorn motverkar pandemins effekter, men är också hårt drabbad. NOD möter David Samuelsson, nytillträdd ordförande för Civos, som berättar om civilsamhällets möjligheter att verka i en prövande tid som leder till oro, men också bättre samverkan.

Civos, Civilsamhällets organisationer i samverkan, är en paraplyorganisation som ger de tolv medlemsorganisationerna en samlad röst. Syftet är att vara en aktiv part som lyfter sektorns intressen gentemot regering och myndigheter, kommuner och landsting, men också näringslivet. Organisationens mål är att vara en stark och självständig röst för civilsamhället.

NOD möter David Samuelsson, ordförande i Civos sedan den 25 maj och generalsekreterare på Studieförbunden i samverkan, för att höra mer om erfarenheterna från en svår samhällskris som också har lett till en påskyndad digitalisering och bättre samverkan inom sektorn.

Hur har coronapandemin påverkat Civos arbete?
– Påverkan har varit stor så klart. Våra möten den här våren domineras av frågor om coronaviruset och hur det påverkar olika delar av samhället. Det kan handla om hur vi tar oss igenom detta, hur man möter och hanterar uppkomna situationer och dylikt.

– Det vi alla kan vara överens om är att vi har fått en snabb digitalisering av civilsamhället. Tio års digitalisering har skett på mindre än ett halvår. Ibland har omställningen varit trög, men det har skett en enorm utveckling. I detta elände finns det också positiva följder. Vi ser hur vi med hjälp av bra teknik kan ha arrangemang med många deltagare från alla delar av landet. Det är något som vi ofta talat om. Nu ser vi att avstånden har minskat på riktigt. Vi har slipat ner många trösklar när det gäller digitala verktyg. De flesta av oss har kommit förbi krångelfaserna, de är enklare att komma förbi nu.

Vilka konkreta utmaningar står civilsamhället inför?
– Civos är ju en organisation som samlar ett antal väldigt olika civilsamhällesorganisationer. Det finns inte en enda enkel bild av läget, utan snarare ett antal väldigt starka bilder. I många fall så jobbar civilsamhällesorganisationer med utsatta personer och personer som har stora behov. Det handlar ofta om personer som inte kan hävda sig i samhället. När det uppstår utmaningar och nedgångar i ekonomin, eller hälsomässigt med underliggande sjukdomar till exempel, så påverkas denna grupp väldigt starkt. Ur ett individ- eller människoperspektiv finns det många delar som civilsamhällets aktiviteter bidrar med: möten, bildning, samvaro, kultur och en rad andra saker. Det finns ett problem med utsatthet och ensamhet i sådana här situationer. Det är människoperspektivet på utmaningarna. Civilsamhället handlar om människor – behovet av verksamheten är större än någonsin.

– Sedan har vi organisationsperspektivet. Här är det väldigt olika hur organisationerna drabbas. Det finns många organisationer som har betydande intäkter som försvinner. Det kan handla om inställda arrangemang som innebär att man tappar entréavgifter eller motsvarande. Där kan bortfallet vara väldigt stort om man har haft otur. Många organisationer har ju också fastigheter. Delar man en sådan med andra organisationer kan det uppstå problem om hyresintäkter eller vidareuthyrning för andra arrangemang fryser inne. Här varierar det väldigt mycket beroende på vilken del av civilsamhället man tillhör. Inom till exempel kulturområdet är det enorma nedgångar vi talar om. Det drabbar organisationerna, men kanske framförallt musiker, artister och andra konstnärliga utövare som är frilansande. Deras aktivitet kan ha torkat ut helt. Det ser jag i Studieförbunden där vi arbetar mycket med personer inom det konstnärliga området.

Vilka åtgärder har satts in och hur ser nuläget ut?
– Det finns ett antal krisåtgärder från de offentligas sida. Åtgärderna är naturligtvis betydande. Några har fungerat relativt väl. Korttidsarbete och permitteringarna är ett sådant. Det är ju en åtgärd som många tillämpar i varierande grad. I takt med att intäkterna minskat har man korttidspermitterat personal. Men det finns andra stöd som är modellerade efter företagens behov och situation. På sin höjd säger regeringen i efterhand att ”detta gäller organisationer också”, men i flera fall så är det så att det ekonomiska upplägget för de här stöden inte är särskilt väl formade för civilsamhällets behov. Många aktörer har problem med hyresstödet där det är så att det inte är ovanligt att man i civilsamhället äger sina lokaler. Då finns det ingen hyresvärd att förhandla med så det finns ingen nedsättning av hyran att göra. Gör man sig av med lokalen så har man kanske undergrävt möjligheten att komma tillbaka till en fungerande verksamhet sedan, om man till exempel har viktiga samlingslokaler. När det gäller omställningsstödet så kan det fungera för några, men även för sådana som har tappat mycket intäkter och har stora svårigheter så funkar det inte alltid. En del av stöden har också varit svåra att tillämpa för att man är små ideella organisationer. Där har en del haft svårt att klara de formella krav som kan finnas på till exempel f-skattsedel eller upprättade kontrakt för att få stöd.

Vad kan det få för samhälleliga konsekvenser att civilsamhällets situation ser ut som den gör?
– Det finns organisationer som signalerar att man står inför akuta ekonomiska kriser framåt sommaren och hösten om situationen fortsätter. De tappar intäkter och har byggt verksamheter som inneburit att man har viktiga intäkter från sommarverksamheter i många fall. Det kan sätta djupa spår om organisationer som är livskraftiga och har många deltagare tvingas lägga ner sin verksamhet. Det är ingen självklarhet att aktiviteterna återuppstår så fort krisen vänder. En sådan oro finns. Många av våra organisationer har små marginaler och detta kan vara krisen som får bägaren att rinna över. Det finns en oro för att vi får ett uttunnat och försvagat civilsamhälle av den här situationen, genom att ett antal organisationer inte kommer att klara krisen.

Hur har samverkan med andra organisationer fungerat i krisen?
– Samverkan har blivit mycket bättre. Jag ser så klart Civos roll i detta. Jag ser också att Giva Sverige, Famna, Forum, IDEA och KFO har genomfört flera viktiga aktiviteter ihop. Där vill jag också lyfta fram Ideell kulturallians som har varit aktiva inom sitt område. Jag ser mer av samverkan och stöd mellan organisationer. Man går ofta ihop och lyfter sin situation. Där hoppas jag naturligtvis att Civos ska kunna spela en roll också. Vi ska vara med och vi ska vara en konstruktiv part. Civilsamhället har allt att vinna på att jobba ihop och stödja varandra. Vi har allt att förlora på stridigheter, jag vill verkligen vara med och stärka samverkan. Goda exempel på det finns redan, även utanför coronarelaterade områden. Ett sådant är den stora remissrundan för utredningen om idéburen välfärd. Där ser vi att det är mycket samarbeten. Det var det både under utredningstiden och remisstiden. Det finns ett värdefullt utbyte mellan olika organisationer ifråga om underlag och förslag.

”NOD möter” är en samtalsserie som ställer om tillfälligt och går från att anordna fysiska träffar i form av livepoddar och seminarier till att samtala med relevanta aktörer om hur deras arbete och insatser förändras på grund av coronaviruset.