Referat: Europeiska verktyg för att fördjupa demokratin

Civilsamhällesorganisationer runt om i Europa bevakar, förvaltar och utvecklar demokratin. Det behövs, inte minst när den odemokratiska utvecklingen i delar av Europa oroar. Under NOD:s seminarium Europeiska verktyg för att fördjupa demokratin (22 oktober) diskuterades det europeiska civilsamhällets möjligheter och utmaningar i att delta i den demokratiska utvecklingen. Samtidigt fick deltagarna en inblick i en av de mellanstatliga instanserna med tydligast uppdrag att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten – Europarådet.

asfasf

Seminariet var en del av den demokratisamtalsserie som NOD åtagit sig att utföra i samband med signeringen av Deklarationen för en stark demokrati, framtagen av Kommittén Demokratin 100 år. Medverkade gjorde Mårten Ehnberg, Sveriges ambassadör i Europarådet tillika ordförande i rapportörsgruppen för demokratifrågor (GR-DEM).

Mårten Ehnberg inledde seminariet med att presentera Europarådet – en standardsättande organisation som bildades efter andra världskriget, bland annat på initiativ av Winston Churchill, för att främja demokratin, mänskliga rättigheter och rättsstaten i Europa. Organisationen har 47 medlemsländer, varav Sverige är ett av dem.  Medlemskapet kräver anslutning till Europakonventionen för de mänskliga fri- och rättigheterna och ett löfte om att aktivt arbeta för att skydda de rättigheter som framgår av den. För att övervaka hur medlemsstaterna följer sitt åtagande finns Ministerkommittén, där Ehnberg är en av delegaterna.

Varje år håller Europarådet en ministerkonferens där olika riktlinjer och deklarationer för rådets arbete tas fram. Under konferensen år 2019 beslutades att Ministerkommittén i högre grad ska samarbeta med civilsamhället i sina olika beslutsförfaranden. Som delegat i kommittén blir således en av Ehnbergs uppgifter att vara med och möjliggöra det samarbetet.

I den uppgiften berättade Ehnberg att han ser både möjligheter och utmaningar. Möjligheter i att han, i sina tidigare fältarbeten, gång på gång fått bevisat att reformarbete blir både bättre och mer kvalitativt när civilsamhällesaktörer är delaktiga. Enligt honom hjälper civilsamhället till att bredda perspektivet på såväl problemformuleringar som lösningar för att skydda konventionen. Utmaningarna ligger dock i att kunna möjliggöra den delaktigheten på högre nivå inom Europarådet.

Ministerkommittén får nämligen inte, enligt Europarådets stadgar, offentliggöra innehållet i sina möten. Det har gjort att många medlemsstater har sagt nej till möjligheten att ta in det civila samhället i mötesrummet. Den främsta uppgiften för Ehnberg blir därför att hitta andra vägar för att öka samarbetet med civilsamhället.  Detta försvåras dock ytterligare av den demokratiska normförskjutningen som sker i flera delar av Europa och som även märks av bland Europarådets medlemmar. Enligt Ehnberg kan det ibland vara svårt att komma överens om vilka aktörer inom civilsamhället som anses demokratiska respektive odemokratiska. Han oroar sig därmed dels för att odemokratiska organisationer, enligt svensk standard, ska få en bärande röst i beslutsförfarandet eller att vägarna in blockeras helt på grund av brist på konsensus kring vilka aktörer som ska tillåtas delta.

Kommittén arbetar därför just nu med att ta fram urvalsmekanismer för vilka civilsamhällesaktörer som ska släppas in i beslutsförfarandena för att skydda konventionen. I den processen hoppas Ehnberg att svenska civilsamhällesorganisationer kan involveras och uppmuntrar aktörer till att ta kontakt med Europarådet.

En av mekanismerna, enligt Ehnberg, skulle kunna grundas i ett ökat samarbete mellan Ministerkommittén och den så kallade INGO-konferensen ­– en struktur inom Europarådet som två gånger per år samlar mer än 300 internationella civilsamhällesorganisationer i syfte att följa upp ideella aktörers möjligheter till politisk påverkan.

INGO-konferensen har bland annat tagit fram ett verktyg, ”Koden”, för att möjliggöra idéburna organisationers delaktighet i beslutsprocesser. Detta är något som bland annat NOD utgår från i sitt arbete för att facilitera samarbeten mellan det svenska civilsamhället och regeringen. Seminariet avslutades med att NOD:s kanslichef Karin Neuhaus beskrev det arbetet. Som en del i att vara med och utveckla koden har NOD översatt den till svenska och därmed tillgängliggjort den för fler svenska aktörer. Neuhaus fastslog att Koden har bidragit till att både svenska myndigheter och civilsamhällesaktörer har fått en ökad förståelse för varandras kontext och logik, vilket i sin tur ökat möjligheterna till samarbete och delaktighet.

Seminariet visade därmed på både möjligheter och utmaningar för civilsamhällets involvering i beslutsprocesser för att värna demokratin. Europarådets ambition för ökat samarbete är en möjlighet men utmaningen ligger i den normförskjutningar av demokratiska värden vi ser i Europa idag.

Europeiska verktyg för att fördjupa demokratin var det andra av tre seminarier i NOD:s samtalsserie om demokratins utmaningar i dag.  Nästa seminarium äger rum den 17 november och behandlar digitaliseringens möjligheter och utmaningar för demokratin.