Sveriges biståndsmyndighet, Sida, är en viktig aktör i Sveriges globala utvecklingsarbete och för att minska världens fattigdom. Genom samarbete med civilsamhället, andra myndigheter och företag syftar myndighetens arbete till att ge människor som lever i fattigdom och förtryck rätt förutsättningar för att förändra sina liv. NOD möter Elina Scheja, utvecklingsanalytiker på Sida, som konstaterar att Agenda 2030 både är en viktig och välintegrerad del i myndighetens arbete: 
 
– Agenda 2030 är en global och universell agenda som gäller alla länder oavsett nuvarande utvecklingsnivå. Det krävs arbete på bred front om vi på allvar ska uppnå alla mål och möta ambitionen att utrota fattigdom i alla dess former, överallt. 

Vad innebär det svenska bistånds- och utvecklingssamarbetet?  

– Det svenska biståndet syftar till att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det innebär att biståndet särskilt riktas till människor som lever i fattigdom utifrån deras behov och rättigheter. Det riktas också i högre grad än andra flöden till lägre medel- och låginkomstländer samt till fragila kontexter.  

– Det svenska utvecklingssamarbetet har också ett annat tematiskt fokus än andra resursflöden. Med biståndet arbetar vi till exempel långsiktigt med uthålliga förutsättningar för utveckling genom institutionsbyggande och kapacitetsbyggande insatser. Det bidrar därmed till ett starkare ägarskap och på sikt minskade behov av bistånd.  

– Genom partnerskap med det lokala civilsamhället breddar vi ägarskapet. Genom att arbeta med beteendeförändringar och normförändringar – inte minst vad gäller jämställdhet – lägger det svenska utvecklingssamarbetet också en grund för uthållig förändring.   

På vilket sätt är biståndsarbetet en viktig beståndsdel i att uppfylla målen i Agenda 2030?  

– Många aktörer bidrar till genomförandet av Agenda 2030 och det finns olika finansieringskällor för att uppnå de globala målen. Utmaningen ligger i att fördelningen av och tillgången till resurserna är ojämn – där behoven är störst finns det minst resurser.  

 – Bistånd har en viktig roll i att bidra till fattigdomsminskning och hållbar utveckling, speciellt i de fattigaste länderna och inom områden som inte kan finansieras genom andra finansieringsflöden. Men biståndsmedel är begränsade jämfört med behoven och ytterligare finansiering från både privata och offentliga aktörer inom och mellan länder. Utöver dess direkta bidrag till att uppnå målen, har bistånd därför en viktig roll i att katalysera finansiering från andra källor, bygga kapacitet för inhemsk resursmobilisering och att stödja reformer som behövs för att nå hela vägen. 

Hur förhåller sig bistånd och utvecklingssamarbete till andra former av finansiering?  

– Olika finansieringsflöden har olika syften och motiv. Det är därför viktigt att de olika resurserna används till det de är bäst på för att på ett hållbart och kostnadseffektivt sätt bidra till genomförandet av de globala målen. 

 – Ländernas egna resurser i form av skatte- och tullintäkter och avgifter finansierar offentliga utgifter. Remitteringar används till privata utgifter som exempelvis skolavgifter och husbygge. Privata investeringar, såväl inhemska som utländska, finansierar projekt som kan generera vinst. Utvecklingssamarbetet syftar till minskad fattigdom, och i många låginkomstländer är det en viktigare finansieringskälla än utländska direktinvesteringar och remitteringar.  

– En avgörande fråga är hur utvecklingssamarbetet (både finansiella och icke-finansiella resurser) i partnerskap med andra aktörer kan användas för att uppnå största möjliga utväxling i genomförandet av de globala målen. Näringslivet, inklusive finansiella aktörer, kan bidra till hållbar utveckling med finansiering, kunskap och innovativa lösningar. Starka institutioner kan bidra med förutsägbarhet, legalitet och inhemsk resursmobilisering. Sida samverkar med dessa och andra aktörer och utforskar nya metoder, biståndsformer och arbetssätt som kan leda till en större katalytisk effekt. Ett exempel är Sidas arbete med garantier. 

Förutsättningarna för att uppnå målen i Agenda 2030 kan skilja sig mycket åt mellan länder. På vilket sätt kan Sveriges bistånd hjälpa till att ge rätt förutsättningar för mottagarländerna?  

 – För att våra biståndsinvesteringar ska vara relevanta och effektiva behöver vi först förstå och kunna definiera vem som är fattig, hur fattigdomen upplevs och varför situationen uppstår. Därför har vi på Sida utvecklat en modell för multidimensionell fattigdomsanalys, MDPA, som ger oss djupa insikter om överlappande utvecklingshinder och en starkare möjlighet att förstå helheten i utmaningarna och möjligheterna. På så sätt blir våra samarbets- och landstrategier mer träffsäkra i att skapa goda förutsättningar för människor att förändra sina liv. 

– MDPA används idag som underlag för alla Sidas strategier och projektberedningar. Sedan ramverket infördes 2017 har multidimensionell fattigdomsanalys blivit en del av hur Sida arbetar på nationell, regional och global nivå, och nästan alla landteam har genomfört en MDPA-analys för att stärka fokus på människor som lever i fattigdom.  

Berätta lite mer om de fem perspektiven som styr biståndsarbetet och hur de korrelerar med Agenda 2030. 

– Sveriges bistånd ska utgå från två grundläggande perspektiv: fattiga människors perspektiv på utveckling och rättighetsperspektiv. Dessa två perspektiv är vägledande för allt vårt arbete. Sedan ska vi också bedöma och ta hänsyn till tre tematiska perspektiv, nämligen konfliktperspektiv, miljö- och klimatperspektiv, och jämställdhetsperspektiv. Hur det ser ut i olika projekt och samarbeten beror på hur kontexten och behoven ser ut. Vårt ramverk för multidimensionell fattigdomsanalys, MDPA, som jag nämnde innan hjälper oss att binda samman dessa perspektiv med Agenda 2030.   

– Sida ser män, kvinnor, pojkar och flickor som lever i fattigdom som självständiga aktörer med rättigheter. MDPA tar därför fattiga människors perspektiv på utveckling och rättighetsperspektivet som utgångpunkt för analysen. Sidas tematiska perspektiv på miljö och klimat, jämställdhet, och konflikt integreras i MDPA och analyseras i förhållande till fattigdom. Syftet är att utforska länkarna mellan de tematiska områdena och fattigdom i varje given kontext för att kunna leva upp till löftet i Agenda 2030 – att utrota fattigdom i alla dess former, överallt.   

Vilken roll spelar civilsamhället för måluppfyllelserna i Sidas processer?   

– Sida är en biståndfinansiär men det är våra partners, bland annat civilsamhällesorganisationer, som genomför projekten. Våra partners finns ’på marken’ och det har varit viktigt speciellt nu i pandemitider att ha en dialog om de ändrande förhållandena för olika grupper i samhället. Vi har en bra dialog med civilsamhällesaktörer i de kontexter där vi verkar, och ser dem som viktiga aktörer i ett demokratiskt samhälle – något vi jobbar för i vårt biståndsarbete.  

Agenda 2030-arbetet är samlat under devisen ”Ingen ska lämnas utanför”. Vad innebär det utifrån Sidas perspektiv?  

– För att kunna agera för att ”ingen ska lämnas utanför” måste vi först veta vilka dessa grupper är och sedan vilka bakomliggande orsaker som har lett till en ojämn utveckling. MDPA och Sidas syn på fattigdom är vår tolkning av Agenda 2030 och dess bärande principer. MDPA:n ger oss ett analysramverk för att studera fattigdomens olika ansikten och den hjälper oss att identifiera grupper som har hamnat på efterkälken. En viktig del av analysen är också att titta på de överlappande strukturer (så som diskriminering) som skapar ojämlik fördelning av resurser och möjligheter, och hitta vägar för en mer inkluderande utveckling.   

– Sidas vision av ”alla människors rätt och möjlighet till ett värdigt liv” talar om ambitionen att se till att alla får ta del av utvecklingen. Vi har också ett särskilt mål i vår verksamhetsplan som uppmanar oss att öka andelen insatser som explicit prioriterar de allra fattigaste – något som rimmar väl med ambitionen att ”ingen ska lämnas utanför” och att ”de längst ifrån ska nås först”.