”Att satsa på ideell kultur gör att vi kan ha kultur i hela landet när vi är ute ur pandemin”

Den ideella kultursektorn är en garant för att ge ett brett utbud av kulturaktiviteter i hela landet. Drygt ett år in i pandemikrisen är den ideella kultursektorn i ett ansträngt läge samtidigt som det finns en stor vilja att åter starta igång verksamheter. NOD möter Anna Rydborg, vice ordförande för Ideell kulturallians, som beskriver förutsättningarna för sektorn att starta om efter pandemin.

Anna Rydborg_liggande_färg02_fotograf Hanna Fred Ekman

Ideell kulturallians är en samarbetsorganisation för det civila samhällets organisationer på kulturområdet. Bland de 20 medlemsorganisationerna finns hundratusentals kulturutövare, arrangörer och kulturskapare som på olika sätt behövt anpassa sina liv och verksamheter under pandemiåret.

NOD möter Anna Rydborg, vice ordförande för Ideell kulturallians samt ordförande för medlemsorganisationen Ax, som kommer att diskutera den ideella kultursektorns utmaningar på ett seminarium som anordnas av ABF Stockholm och NOD den 23 mars. Rydborg har bevittnat det ansträngda läget på nära håll och återigen fått den ideella kulturens viktiga samhällsroll bekräftad.

Vilka är de vanligaste effekterna som era medlemsorganisationer vittnar om?
– De allra vanligaste effekterna som vi ser bland våra medlemsorganisationer är tyvärr nedstängningar – att kulturen är mer eller mindre icke-existerande. Det har varit svårt för många att ställa om eftersom många delar handlar om att utöva kulturen i grupp eller uppleva kulturen på plats.

– Många har samtidigt förstått och accepterat att det nya normala kommer vara något annat när pandemin är över, men vad exakt det innebär och när det kommer infinna sig är allt annat än tydligt. Så vad betyder ”återstart” i ett helt nytt normalläge?

I den lägesbild som NOD tog fram tidigare i år, som också kommer att behandlas på seminariet den 23 mars, framkom en stor oro för ett avtagande ideellt engagemang inom sektorn. Kvarstår den oron?
– Ja, det är en ständig oro vi behöver hantera nu. Vi är till exempel rädda att förlora engagemang hos hela generationer. Dels handlar det om den äldre generationen, som haft utmaningar i att hänga med i de digitala komplementen. Dels handlar det om unga som vi tidigare lyckats fånga upp i våra verksamheter, som nu riskerar att tappa intresset och inte komma tillbaka när pandemin är över. Det i sig resulterar i att vi tappar unga ledare, som är en viktig del i att upprätthålla föreningsverksamheterna.    

Hur har möjligheten till att bedriva kulturverksamheter för just barn och unga sett ut?
– Jämför vi med idrottssektorn är det stora skillnader i hur barn och unga fått fortsätta utöva sina intressen. Regeringen sätter ett tydligt likamedtecken mellan idrott och folkhälsa och har därför gjort det möjligt att hålla idrottsverksamhet öppen för barn och unga. Många av våra barn- och ungdomsverksamheter har samtidigt behövt stängas ner. Där hade vi önskat att regeringen, precis som vi, ser hur viktigt och centralt kulturutövandet är i många ungas liv ­– att det också utgör en stor del i rätten till en aktiv fritid.

Vilka lärdomar har varit viktigast från året?
– En viktig lärdom, som jag tror hela samhället dragit, är att kulturen på många sätt tidigare tagits för given. Nu finns den inte tillgänglig för konsumtion på samma sätt och då har den saknats även för personer som inte är utövare till exempel. Det har gjort att kulturen seglat upp på agendan i högre utsträckning och att kännedomen om kulturpolitik och kulturens förutsättningar ökat. Det hoppas jag vi är många som bär med oss in i ett normalläge.

– En annan del är hur vi inom kultursektorn har behövt närma oss varandra på ett sätt vi inte riktigt gjort tidigare. Både den ideella, offentliga, kommersiella och professionella kultursektorn går igenom liknande utmaningar. I det har vi kunnat hjälpas åt i att stärka varandra.

– I Myndigheten för Kulturanalys senaste uppföljning av de nationella kulturpolitiska målen lyfts att målet om allas möjlighet att delta i kulturlivet inte är uppfyllt. Särskilt betonas civilsamhällets roll för ett vitalt kulturliv som ska främja allas rätt till kulturupplevelser, bildning och möjligheten att utveckla sina skapande förmågor. Pandemin har visat hur viktig och samtidigt skör den ideella kultursektorn är. Vi är den del av kulturen som når ut till hela landet och möjliggör både att delta i kulturlivet som utövare och ta del av kultur som publik även utanför storstäderna. Samtidigt är vi den del av kultursektorn som har minst muskler och tilldelas minst resurser. Jag tror och hoppas att politikerna har uppmärksammat det och ger oss en mer självklar plats i det allmänna samtalet om kulturen framöver.

Er del av sektorn har varit särskilt sårbar ifråga om till exempel publikrestriktioner. Förutom ett pandemiläge som gör att restriktionerna lättas, vilka akuta insatser skulle vara mest värdefulla för er?
– Hur tråkigt det än är att prata pengar så går det inte nog att betona. Utan krisstöd riskerar restriktionerna nu att ”spilla över” på återstarten sen. Stödet behöver i sin tur riktas specifikt till den ideella sektorn eftersom det som tidigare utlysts riktat sig till kultur av professionell art.

– Kommunerna behöver också förstå att staten inte löser allt. Det lokala ideella kulturlivet behöver pengar för att ens kunna ha kvar sina lokaler, både nu och under en längre återstart. Att exempelvis lätta lokalhyrorna är därför ett konkret sätt för kommunerna att möjliggöra att föreningar finns kvar och klarar av en återstart efter pandemin.

– Sen behövs det även kunskapshöjande insatser i hur vi ställer om, speciellt lokala föreningar. Hur gör vi för att få till ett bra digitalt komplement för utövare till exempel? Hur kan ledare ges de pedagogiska färdigheter, och därigenom självförtroendet, som krävs för att kunna leda sina verksamheter digitalt?

– Men framför allt behöver vi tydlighet från Folkhälsomyndigheten och Regeringskansliet. Vi vet ingenting just nu och besked skjuts hela tiden på framtiden. När ska exempelvis ändringarna kring allmänna sammankomster och offentliga tillställningar träda i kraft? När pandemin har lugnat ner sig hoppas vi att de vågar lita på att vi kan arrangera smittsäkra evenemang och låta oss öppna upp. För att exempelvis kunna hålla en teaterföreställning i höst behöver ensemblen börja öva redan nu. Är det värt att dra igång den processen och sätta resurser på det om det inte kommer vara möjligt att genomföra i slutändan?

Vad blir din slutsats av ett omtumlande år?
– Efter det här året har det blivit tydligt hur mycket kultur berör. Både i det stora och det lilla. Kulturen behöver få fortsätta vara en viktig komponent i människors liv, oavsett vem man än är och var man befinner sig. Att satsa på ideell kultur gör att vi kan ha kultur i hela landet när vi är ute ur pandemin.

Här finner du hela samtalsserien NOD möter.

Fotograf: Hanna Fred Ekman.