”Samtalet är mer praktiskt inriktat och intensivt nu”

Pandemin har påverkat hela samhället och skapat nya behov i relationen mellan det offentliga och den ideella sektorn. Vid sidan av till exempel ekonomiskt stöd har samverkan spelat en roll i regeringens arbete för att stödja civilsamhället. NOD möter Anders Lindell, politiskt sakkunnig åt kultur- och demokratiminister Amanda Lind, för att höra mer om en utvecklad dialog i kristider.

I slutet av mars fattades ett beslut i NOD:s styrgrupp om att ställa kansliets resurser till förfogande för civilsamhället och regeringen i hanteringen av det nya coronaviruset. Det innebär att regeringen och civilsamhället för en tätare dialog och att NOD bidrar till samordning av civilsamhällets insatser vid behov. Det pågående uppdraget har även bland annat lett till att NOD bistår med att ge en samlad lägesbild över situationen i civilsamhället efter coronavirusets utbrott.

NOD möter Anders Lindell, politiskt sakkunnig åt kultur- och demokratiminister Amanda Lind, för att höra mer om offentliga insatser och hur till exempel kansliets veckorapporter har spelat en roll i att förstå civilsamhällets behov.

Hur har regeringens insatser för att stödja civilsamhället sett ut? Vilka behov har de svarat mot?
– Vi har uppfattat tre typer av huvudsakliga behov som civilsamhället har formulerat. Det ena har handlat om att bibehålla verksamheter. Kopplat till det återfinns också frågan om att bibehålla intäkter. Det tredje rör de ökade behoven av insatser från civilsamhället som en följd av pandemin. De konkreta insatserna, som kanske har uppfattats tydligast, har rört den sista delen. Där har vi till exempel de två ekonomiska stöden på 100 miljoner kronor vardera för att möta de ökade behoven.

– De största stödinsatserna kommer genom allmänna stödpaket som inte är direkt riktade till civilsamhället, men som rör all ekonomisk verksamhet. Det handlar mer om att stödja organisationer som förlorar intäkter. Omställningsstödet, hyresnedsättningar och korttidspermitteringarna är exempel på sådana förändringar. Sänkningen av arbetsgivaravgiften kan också vara värdefull särskilt för organisationer som inte kan permittera personal.

Vad var syftet med att den offentliga parten tillsammans med civilsamhället gav NOD uppdraget?
– Dels så handlade det om att ha så goda möjligheter som möjligt att få de allmänna stöden att gälla även för civilsamhället. En allmänt hög kunskapsnivå om civilsamhället hjälper offentliga aktörer i sådana lägen. Där är NOD:s grundfunktion viktig. Det är också viktigt i uppdraget i att samordna och ge information om civilsamhällets behov och verksamheter. Sedan är det lite tidigt att säga hur det har gått, men en del av uppdraget har också handlat om att låta NOD vara en samordnande kraft för civilsamhällets organisationer. Det har handlat om att vi vet att väldigt många gör mycket med lite resurser. Alla initiativ som kan göra insatserna mer effektiva är välkomna och viktiga.

– Rörande båda delarna, att vara en samlad kraft och ge information till det offentliga, så ser vi också att civilsamhället är en väldigt bred grupp. Det är väldigt svårt att förenkla. Därför har det varit viktigt att ge uppdraget till en aktör med en djup insyn.

Ett av de tydligaste konkreta uppdragen NOD har fått är att ge en samlad lägesbild, något som bland annat har gjorts i form av veckorapporter utifrån olika teman. Vad har dessa bidragit till?
– Rapporterna ger en väldigt användbar sammanfattning. Redan vid en första anblick kan vi se väldigt tydligt vad som nu är de mest aktuella frågorna utifrån det tema eller den inriktning rapporterna har haft. Sedan har de också varit en ganska matig beskrivning, där de gamla underlagen också uppdateras. Det är också välkommet, att vissa delar har varit beständiga medan andra har fördjupat nya teman. Varje rapport i sig ger en bild som gör att vi känner oss uppdaterade.

Går det att se någon skillnad i hur offentligas samverkan med civilsamhället förs nu jämfört med innan pandemin?
– Hela det offentliga samtalet är förändrat. Samtalet är mer praktiskt inriktat och intensivt nu när det gäller kontakten med organisationerna. Vi har en tätare kontakt med civilsamhället, och som en följd av de akuta behoven är den också mer praktisk. Det jag märker är också att många organisationer i civilsamhället talar om ökade behov och olika sätt man vill hjälpa till på. Det sker ibland på bekostnad av en mer ideologisk civilsamhällespolitik. Det är en förändring och det är viktigt att komma ihåg att sådana diskussioner har förändrats och behöver komma tillbaka framöver.