Den 24 maj tog regeringen beslut om en skrivelse till riksdagen om Sveriges genomförande av Agenda 2030. Det är första gången som regeringen rapporterar till riksdagen om Sveriges genomförande av Agenda 2030. I skrivelsen redogör regeringen för det samlade arbetet med att genomföra Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling.

Skrivelsen ger också en överblick över det arbete regeringen bedriver med bäring på samstämmighet mellan politikområden. Ett avsnitt ägnas åt att redogöra för de omfattande konsultationer med civilsamhället som hållits som ett led i arbetet med att ta fram denna skrivelse som NOD har beskrivit tidigare.

Bakgrunden för processen

Den 1 juni 2021 inleddes samrådsserien ”Det nationella genomförandet av Agenda 2030 i samverkan med civilsamhället”. Första aktiviteten var ett informationsmöte där Sveriges frivilliga redovisning till FN om Sveriges genomförande av Agenda 2030 presenterades. Den andra fasen genomfördes under hösten 2021, och utgjordes av tre tematiska samråd med nationellt fokus: ”lämna ingen utanför, ”barns och ungas delaktighet” samt ”hållbar återhämtning”.

I samråden deltog olika aktörer från civilsamhället genom att beskriva sina bidrag och arbeten med genomförandet av Agenda 2030. Samrådsserien samlade ett 40-tal organisationer från ett brett spektrum av civilsamhället och avslutades i februari 2022 med det nationella forumet för Agenda 2030. Under det nationella forumet gavs medverkande aktörer från civilsamhällesorganisationerna möjlighet att i ett workshop-format tillsammans med andra medverkande fördjupa sina bidrag och analysera gemensamma hinder, förutsättningar och möjligheter till genomförandet av Agenda 2030 på nationell nivå.

Forumet ägde rum under tre heldagar, och avslutades med ett gemensamt möte med klimat- och miljöminister Annika Strandhäll och den nationella samordnaren för Agenda 2030, Gabriel Wikström. De texter som deltagarna arbetade fram under det nationella forumet redovisas för under ett eget kapitel i skrivelsen till riksdagen.

Röster från Regeringskansliet

Julia Hector (till vänster på bilden) och Cristina Mattsson Lundberg (näst längst till vänster), kansliråd på den nationella samordningen av Agenda 2030 på Regeringskansliet, har ansvarat för processen med skrivelsen och varit ingången på Regeringskansliet för konsultationerna med civilsamhället. De har haft god hjälp av praktikanterna Selim Al-fouadi under hösten 2021 och Stefan Hesserud Persson under vårterminen 2022.

– Det känns väldigt roligt att vi kunde genomföra den här samrådsserien tillsammans med NOD och att vi nu är i mål i och med att skrivelsen beslutats av regeringen, säger Julia Hector.

Cristina Matsson Lundberg framhåller att det varit värdefullt att få ta del av civilsamhällets innovativa idéer om hur Sverige kan öka genomförandetakten av Agenda 2030.

Regeringen konstaterar i skrivelsen att det finns ett fortsatt behov av att samråda med civilsamhället om frågor som rör genomförandet av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Hector och Lundberg konstaterar båda att de tycker samarbetet med NOD har varit väldigt lärorikt och bidragit till att de fått nya perspektiv. Det som har varit svårast är att avgränsa frågeställningarna inför varje samråd och det faktum att Agenda 2030 täcker så många olika perspektiv.

– Här har det varit väldigt värdefullt att få hjälp av NOD att välja ut vilka organisationer som ska bjudas in till varje samråd för att säkerställa att flera olika röster hörs, menar Hector.

Lundberg menar att det varit särskilt värdefullt att också lyssna till de organisationer som vanligtvis inte kommer till tals i frågor som rör Agenda 2030. Avslutningsvis konstaterar de båda att de gärna ser en fortsatt dialog med civilsamhället genom NOD. 

Civilsamhällets perspektiv

NOD har också varit i kontakt med Ann Edlund (längst till höger på bilden), samordnare hållbar utveckling på Svenska Kyrkan, som deltog i processen med att ta fram civilsamhällets text. Åse Classon (näst längst till höger på bilden), riksordförande för Hela Sverige, delar också med sig av sina erfarenheter av processen med skrivningen.

Som deltagare i det Nationella forumet för Agenda 2030 betonades civilsamhällets expertis kopplat till genomförandet av Agenda 2030 och framtagande av underlag till regeringens skrivelse, vad var: svårast, viktigast?

– Det viktigaste var naturligtvis att nå fram med civilsamhällets vilja att dela bred erfarenhet, så att förändringar leder till förbättringar där det behövs mest. Mångfacetterad fattigdom och hinder för långsiktigt civilsamhällesengagemang är exempel på svåra problem, där vi i forumet erbjöd kunskap och engagemang för hållbar utveckling, menar Edlund.

– Viktigast för mig var att få belysa vikten av att civilsamhället ges möjlighet att bidra i genomförandet av Agenda 2030. Det viktigaste arbetet sker naturligtvis lokalt men förutsättningarna ökar om civilsamhället även får vara med och bidra i de strategiska samtalen nationellt.
Svårast var avgränsningarna eftersom frågan är så stor, förklarar Classon.

Varför är civilsamhället viktigt i det fortsatta arbetet med genomförandet av Agenda 2030 på nationell nivå?

– Civilsamhället har i själva avsiktsförklaringarna oftast en ideell bas för människovärdet, vilket är en grund för fred, demokrati och samverkan som sträcker sig bredare än de egna organisationerna. Vi måste arbeta på alla fronter för Agenda 2030, då kan inte någon lämnas utanför, menar Edlund.

– Hållbara samhällen byggs i samverkan där olika parter bidrar med olika kunskaper. Även nationellt är det viktigt att civilsamhället ges möjlighet att tillföra kunskaper som kommer att bidra till ökad måluppfyllelse, förklarar Classon.

– Civilsamhällets organisationer bedriver en mångfald av verksamheter som bidrar till ökad måluppfyllelse i alla målen för Agenda 2030, fortsätter Classon.

Bidrog deltagande i arbetet till några oväntade insikter eller effekter?

– Ja, det var roligt att arbeta i denna form, med ett bidrag in i vad jag hoppas kan ge ytterligare kraft till hållbar utveckling. Effekten av forumet är än så länge inte så stor men jag hoppas att vårt bidrag hörsammas, menar Edlund.

– En insikt som framkom och som man kanske inte alltid tänker på är att vi, civilsamhället, utgör en viktig kommunikationskanal inom vår egen sektor (nationellt-lokalt) med tentakler i hela samhället, säger Classon.

– Det blev också tydligt i samtalet att civilsamhället inte alltid ses som en strategisk samverkanspart i olika samhällsnivåer utan ibland bara ses som ”görare eller utförare”. Många upplever att dialogen fungerar nationellt men inte ner i de organisatoriska systemen, regionalt och kommunalt, avslutar Classon.