Nu, när det snart är dags att gå på semester, räknar jag in den sextonde veckan på hemmakontoret. I sexton veckor har den här nya verkligheten pågått, den som vi i början av mars knappast hade kunnat föreställa oss. Vårens program var i stort sett färdigt. Konferenserna var planerade. Alla resor bokade. Det skulle bli en vår precis som andra. Vad lite vi visste. Och vad mycket vi har lärt oss!

För oss på NOD har våren inneburit ett nytt och väldigt spännande uppdrag. Vi har fått möjlighet att bidra till en större förståelse för civilsamhällets förutsättningar och vi har förstärkt den samverkansstruktur som NOD representerar. I stort sett varje vecka har vi kunnat lämna ifrån oss rapporter som gjort nedslag i de nya förutsättningar som följt i pandemins spår. Någon vecka har vi fördjupat oss i barnets rättigheter, i andra rapporter har vi beskrivit hur samhällets allra mest utsatta grupper, så som hemlösa och EU-migranter, har påverkats av pandemin. Vi har lyssnat in, förstått mer om de utmaningar som mött civilsamhället så väl som samhället i stort och vi har sett hur sektorn på alla sätt kämpat för att ställa om istället för att ställa in.

Det har varit lärorikt och många gånger omtumlande att se all den kraft, kompetens och vilja att bidra som finns i sektorn. Att mitt i en pågående kris snabbt och effektivt kunna samordna sig har varit värdefullt.

Vi har också på nära håll fått följa det arbete som pågått på myndigheter och på Regeringskansliet. Ett oförtrutet arbete med att även där ställa om till krisläge, lyssna på civilsamhällets behov och på bästa möjliga sätt möta de svårigheter som har uppstått.

När vi på uppdrag av myndigheter har kunnat bidra till att de når ut med information till målgrupper som varit svåra att nå har något hänt. De offentliga har fått kontakt med ideella organisationer som möter de drabbade målgrupperna varje dag. Att vara ett stöd i dialogen mellan civilsamhället och offentliga aktörer och att vi vid andra tillfällen konkret har kunnat bidra till samordning av civilsamhällets insatser ger insikter och en ödmjukhet inför offentliga och ideella initiativ som varje dag gör skillnad. På det sättet har vi på NOD, i egenskap av att vara en mötesplats för parterna, ett väldigt spännande och meningsfullt uppdrag där vi ser att en nära dialog ofta har snabb och tydlig effekt.

Det är också tydligt att vi nu går in i en ny fas av denna nya verklighet. Många organisationer vittnar om att det är till hösten som allvaret börjar på riktigt. Det är i höst som vi kommer att se effekterna av inställd verksamhet för utsatta grupper, eller konsekvenser av arbetslöshet och utanförskap.

Det är också till hösten som kraften att mobilisera kommer att behövas som mest. Där hoppas vi naturligtvis kunna bidra. I höst kommer vi på NOD att fortsätta arbetet med att beskriva de utmaningar som civilsamhället ser och hitta vägar för att möta dessa utmaningar tillsammans med den offentliga parten. Vi kommer att arrangera samråd mellan myndigheter och organisationer, och även fortsätta att i någon form rapportera om de behov som behöver synliggöras. Vår ambition är att fortsatt vara just en nod för samverkan mellan dessa parter, logiker och sammanhang.

Vissa av oss kan ta lite ledigt i sommar och kanske påbörja tankarna om hur vi ska förstå och utvärdera det vi har gjort och varit med om. Men låt oss inte glömma dem som kommer att arbeta på i oförminskad styrka i sina respektive organisationer. Härbärgen kommer att vara öppna, sommarläger för barn och unga kommer att genomföras, kulturaktiviteter kommer att arrangeras och en och annan fotbollsmatch kommer att spelas.

Mycket kommer att vara sig likt men det mesta är sig nog ganska olikt. Det är vi beredda på efter den här våren.