Hannah Kroksson har varit en central figur i NOD ända sedan starten av verksamheten. Hon var aktiv som både vice och ordinarie ordförande redan när verksamheten gick under namnet ”Överenskommelsen” och täckte in betydligt färre politikområden än i dag. Under processen som resulterade i att NOD grundades, ledde hon civilsamhällespartens arbete och valdes sedan till ordförande för den nya verksamheten – en positionen hon innehaft sedan dess.

När hon reflekterar över vad som varit det bästa med ordförandeskapet landar hon i strävan efter att alltid vara utforskande och i framkant med att hitta de bästa möjliga sätten för civilsamhället och regeringen att mötas:

– Vi har tagit många modiga initiativ och vågat vara först när andra inte riktigt trodde det var möjligt, konstaterar hon och fortsätter:

– Flera gånger har vi mötts av ”Det har ingen annan gjort, det kan inte fungera”, men då har vi visat att det visst gått. Väldigt bra dessutom.  Det har på riktigt vidgat vår demokratiska representation och stärkt samverkan och förståelse mellan parterna.

Vad är du mest stolt över?

– Det är mycket jag är stolt över med NOD. Men att vi breddat oss till alla politikområden och modigt testat oss fram med nya metoder har gjort att fler dialoger kunnat föras, fler perspektiv har lyfts och att fler har fått komma till tals i viktiga processer. Mitt mål har varit att vidga och skapa rum för fler barn- och ungdomsorganisationer att nå det offentliga med sin röstbärande funktion. Att vi dessutom tillsammans i sektorn och med regeringen lyckats bygga en struktur för hela civilsamhällets dialog och samråd är stort.

– Vi har möjliggjort för fler att vara en del av makten och komma med demokratiskt förankrade lösningar på samhällets problem. Det är jag väldigt stolt över. 

Har du något särskilt starkt minne från tiden du varit ordförande? 

– Det finns många! Allt ifrån möten med alla de fortsatt superviktiga lokala och regionala överenskommelserna till hur vi vänt och vridit på förståelsen av principerna för civilsamhällespolitiken tillsammans.

– Men ett konkret är hur vi lyckades agera snabbt och effektivt under coronapandemin. Vi reagerade på att regeringen hade en utsedd dialogpart med näringslivet men inte med civilsamhället, så vi bjöd upp själva och erbjöd NOD som det. Det resulterade i coronauppdraget, där vi löpande synliggjorde civilsamhällets behov, erfarenheter och förutsättningar genom att ta fram veckovisa lägesbilder. Dels var det stort att vi hade veckovisa avstämningar mellan parterna alls, dels gav våra nya arbetssätt oss också massor av nya verktyg att använda även framåt för samverkan.

Vad har du för förhoppningar om NOD:s framtid?

– Att verksamheten fortsätter växla upp. Jag vill ha mer samtal, mer dialog, mer samråd. Vi har så mycket behov av att mötas mellan parterna och jag vill att NOD fortsätter bidra till det. Ibland för dialogens egen skull, ibland för att vi också tillsammans lyckas  komma närmre något som är bättre för hela samhället.

Vad ska du göra nu? 

– Det saknas inte saker att göra! Det här engagemanget har varit en del av mitt uppdrag som generalsekreterare på LSU och vi har ett starkt utvecklingsarbete på gång för att stärka medlemsrörelsen framåt.  Men jag lämnar inte NOD helt och hållet, utan nyligen tillträdde jag som ordförande för Forum, som är NOD:s värdorganisation. Det innebär förstås en annan typ av ansvar och att jag följer NOD på ett nytt sätt, men det kommer bli roligt! 

– Jag får också möjlighet och tid att vara med mer i den faktiska verksamheten, i dialogerna som NOD arrangerar. Det är något annat än när man själv är med och råddar strukturen. Det ser jag fram emot.