”Vi finns på ungas premisser”

Run for Office är ett samarbetsprojekt mellan Löparakademin och stiftelsen Höj Rösten som fokuserar på att omvandla det politiska engagemanget bland unga i socioekonomiskt svaga områden till handling. Under Almedalsveckan deltog Tamar Khatchadourian, nationellt projektansvarig hos Run for Office, i NOD:s seminarium om demokratiskt deltagande. Vi passade på att ställa några frågor till Khatchadourian!

IMG_4572 Tamar Khatchadourian, nationellt projektansvarig Run for Office. Foto: NOD.

Vad gör Run for Office arbete viktigt?

– Run for Office jobbar med att främja samhällsengagemang bland unga genom att kombinera träning med samhällssnack, utbildning och mentorskap. Vi finns på ungas premisser och arbetar där unga finns. Vi ger dem verktygen de behöver för att jobba för förändring – samma möjligheter som unga i andra områden får. Det är en vinst för hela samhället.

Hur görs det praktiskt?

– Vi har flera initiativ men vårt mest populära projekt är Run for Office Academy, en spetsutbildning i samhällsförändring och ledarskap som vi håller två gånger om året i Stockholm och som håller på att expandera nationellt. Efter projektet kan man som deltagare välja att gå ett mentorskapsprogram som vi driver i samverkan med Mentor Sverige. Mentorskapet utgår helt ifrån ungdomens behov, så mentorn är ofta en positiv förebild inom fältet ungdomen intresserar sig för.

– Utöver utbildningsprojektet och mentorskapsprogrammet driver vi initiativet Run N’Talk som kombinerar träning med samtal om politik. Under ett år håller vi 15 träffar i 15 olika områden och för att göra initiativet attraktivt försöker vi alltid hitta en profil från området som håller i samtalet. Det kan vara en fotbollsspelare eller känd journalist som ungdomarna kan spegla sig i och inspireras av. Träffarna är öppna för alla och gratis. Många fastnar för gemenskapen och att man får träffa likasinnade och förebilder.

Varför har ni valt just kombinationen träning och politik?

– Det psykiska och det fysiska hänger ihop. Om man inte mår bra psykiskt är det svårt att engagera sig och om man inte mår bra fysiskt har man sämre ork och mindre vilja. Och framförallt: unga tycker ofta att sport är kul! Det i sig gör att tröskeln till att engagera sig blir lägre. Många har ett intresse för politik men vet inte om det – då kan sporten bli en väg in. 

Hur ser det politiska intresset ut bland de unga ni möter? 

– Det är vanligt att unga är engagerade i enskilda sakfrågor men att det är svårt att förstå det politiska systemet. Då kan det vara lättare och kännas roligare att engagera sig i civilsamhället. På en del platser finns det tyvärr en brist på organisationer och väldigt få positiva förebilder. Där blir vi verkligen en mötesplats eftersom vi samlar unga från olika stadsdelar. Sedan finns det väldigt föreningsstarka utsatta områden också – men det kan vara svårt att förstå vad de olika organisationerna sysslar med och veta hur man engagerar sig. Det gäller särskilt om man inte har någon koppling till föreningslivet, som ett syskon eller en kusin eller vän. Då kan det vara utmanande att ta första klivet. Och det är viktigt att minnas att man för att kunna vara ideellt engagerad måste ha andra delar på livet på plats, som pengar till hyra och mat på bordet. Det är en viktig diskussion att ha: hur kan vi nå fler? 

– För att stärka vårt arbete tar vi in feedback och enkäter hela tiden. Man kan inte utgå från sig själv när man skapar en verksamhet för någon annan utan vi behöver veta vad målgruppen vi jobbar mot behöver. Och unga är väldigt innovativa. Om vi bara lyssnar på dem blir vi också innovativa.

Vad behöver göras för att stärka valdeltagandet bland unga i utsatta områden?

– Först och främst behöver vi tillgängliggöra och förenkla informationen om demokrati, deltagande och valsystemet. Vi behöver också tänka på hur vi uttrycker oss när vi pratar om människor. Idag finns det i media och i den politiska debatten ett negativt narrativ om unga i förorten. Personer i utsatta områden är inte en homogen grupp – det är olika människor precis som på alla andra ställen. Och sist men inte minst behöver vi inspirera unga till att känna att deras röst betyder mycket. Det tror jag är a och o.