Stora delar av civilsamhället har en gedigen erfarenhet av att genomföra, tillhandahålla och bejaka demokratiska beslutsprocesser inom ramen för sina organisationers verksamheter. Men även samhällets mest rutinerade demokratifrämjare har i och med pandemins krav på omställning, behövt rannsaka sig själva och utveckla sina beslutsfattande processer. Under NOD:s seminarium Digitaliserad demokrati – framgångar, utmaningar och lärdomar för framtiden delade Funktionsrätt Sverige, IOGT-NTO, SPF Seniorerna och Sverok med sig av sina erfarenheter av digitaliseringens effekter på det demokratiska samtalet.

Seminariet var en del av den demokratisamtalsserie som NOD åtagit sig att göra i samband med signeringen av Deklarationen för en stark demokrati, framtagen av Kommittén Demokratin 100 år. Medverkade gjorde Alexandra Hjortswang – förbundsordförande Sverok, Kjell Hansson – styrelseledamot SPF Seniorerna, Linda Vismer – förbundsstrateg IOGT-NTO samt Nicklas Mårtensson – kanslichef Funktionsrätt Sverige.

Linda Vismer, IOGT-NTO, inledde seminariets diskussion. Som företrädare för en stor folkrörelse, med lång tradition av demokrati, betonade hon inledningsvis att synen på vad demokrati är inte nödvändigtvis är sammanhållen bland medlemmar och engagerade och att organisationer ständigt behöver förhålla sig till det.

Vidare lyfte hon funderingar kring demokratiska förutsättningar, med avstamp i historiska tillbakablickar. Många av de utmaningar som historiskt sett påverkat demokratiska processer har nämligen en tendens att hänga kvar och synliggöras särskilt tydligt när verksamheter digitaliseras. Hon kopplade det bland annat till förutsättningarna för att över huvud taget kunna ta sig till mötet. Under årens gång har man kunnat se olika tillgänglighetsutmaningar, bland annat i relation till transporter och lokalutformning. Efter det senaste årets utveckling har det kommit att handla om anpassning till digital kunskapsnivå och tillgång till digitala verktyg. Utifrån detta resonemang ställde sig Vismer frågan hur en organisation på bästa sätt ska agera för att bereda vägen till mötet, samt var gränsen går för hur stora ansträngningar arrangörer ska åta sig.

Ett annan utmaning som Vismer identifierade var förutsättningen för att få sin röst hörd. Den utmaningen grundas i hur ordet fördelas inom mötesformatet och försvåras av inofficiella maktrelationer där vissa mer sällan får komma till tals än andra. I ett digitalt mötesrum kan det vara särskilt viktigt att vara observant på detta då digital kunskapsnivå kan bidra till skev maktfördelning. 

Vismer tryckte på vikten av tillgänglig och tydlig information i omställningsprocesser eftersom underinformation riskerar att skapa ett demokratiskt underskott. Hennes erfarenhet visade dock på att hur mycket man än satsar på information så måste det finnas en ödmjukhet kring att det ändå kan uppstå ett underskott. Det kan inte förväntas en linjär utveckling av demokratin, den måste få utmanas och prövas för att komma till sin fulla rätt. På vägen dit önskar Vismer hitta sätt att göra demokrati så roligt som möjligt för att engagera så många som möjligt i dess utveckling.

Kjell Hanssons presentation, som utgick från SPF Seniorernas erfarenheter, tog vid efter IOGT-NTO:s inledning. Hansson inledde med att delvis dementera fördomen om att äldre inte lika lätt ställer om som unga. Många äldre har snabbt anpassat sig till de nya förutsättningarna och arrangemang har snarare ställts om än in. Det digitala mötet är här för att stanna, menade Hansson, men pådrivandet av den digitala utvecklingen behöver ta hänsyn till de medborgare som lätt hamnar utanför. De medborgarna utgörs ofta till stor del av pensionärer, vilket motsvarar över 20 procent av Sveriges befolkning.

Hänsynen till likvärdig delaktighet i demokratin menade Hansson hör ihop med samhällsutvecklingen överlag, där flera olika traditionella lösningar i de offentliga rummen försvunnit på kort tid och krävt snabba omställningar. Detta skapar enligt honom en hög grad av otrygghet bland SPF:s medlemmar. Försvårandet av likvärdig delaktighet hör även samman med den svåra ekonomiska situationen som många ställs inför när de går i pension. För att hänga med i den digitala utvecklingen krävs att människor har råd att byta ut, uppgradera och utveckla till bra lösningar.

Samtidigt konstaterade Hansson att det finns tillgänglighetsmässiga fördelar med digitala möten och arrangemang, där många av SPF:s medlemmar har fått möjligheten att följa med i beslutsfattande processer hemifrån. Under organisationens kongress tidigare i år deltog över hundra ombud och hela mötet fungerade mycket bra. Det blev betydligt mer tidseffektivt och arrangörerna såg till att skicka hem användarvänliga surfplattor så att alla skulle kunna delta i voteringar och liknande på samma villkor.

Avslutningsvis betonade Hansson att ett hållbart digitaliserande förutsätter att vi förhåller oss till det digitala utanförskapet, samtidigt som vi behöver beakta den gemensamma sårbarheten i samhället – ett strömavbrott stänger exempelvis ner allt. Tillgänglighet, lyhördhet, utbildning och kunskap konstaterade Hansson var de avgörande faktorerna för en digitaliserad demokrati. För vidare djupdykning i seniorers förutsättningar i förhållande till digitalisering rekommenderade Hansson rapporten Digitalisering handlar om människor, framtagen av SPF Seniorerna.

Funktionsrätt Sveriges kanslichef Nicklas Mårtensson tog vid efter Hansson och beskrev hur organisationen haft stora farhågor i början av vårens omställning. Farhågorna handlade framför allt om att inte kunna utföra aktiviteter eller nå sina medlemsgrupper, men relativt snart noterades att närvaron under arrangemangen snarare ökade, och organisationen har kunnat genomföra många lyckade aktiviteter digitalt.

Mårtensson betonade dock att förutsättningarna för en digitaliseringsresa ser olika ut och att den ökade närvaron till störst del bestått av personer med god datorvana och digital kompetens. Han hävdade även att vissa grupper riskerar att i högre grad exkluderas än andra, exempelvis personer som lever med intellektuell funktionsnedsättning, afasi, psykisk ohälsa och ekonomisk utsatthet.

Organisationen företräder flera av de mest utsatta grupperna i samhället och har därmed varit mycket noga med en hög nivå av tillgänglighet under sina arrangemang. Det har bland annat handlat om direkttextning, att ha stor förutsägbarhet i mötets utförande samt snabb och lättillgänglig support. Det har krävt mycket tid och resurser men det har det varit värt, fastslog Mårtensson. Den stora kraft som lagts på en tillgänglig omställning har på många sätt även stärkt organisationens ställning i samhället och Mårtensson upplever att de nått beslutsfattare i högre grad än innan pandemins utbrott. 

Precis som SPF Seniorerna såg Funktionsrätt Sverige flera fördelar med att möten digitaliserades, exempelvis i relation till resande och hur personer i hela landet kan involveras i högre grad än vid fysiska möten. Digitaliseringen kan dessutom generera både kostnads- och miljöbesparingar när människor inte förutsätts resa till möten. Han hoppades därför att samhället ska tillvarata omställningen och att fysiska och digitala möten i framtiden kan komplettera varandra.

Alexandra Hjortswang tog vid efter Mårtensson och presenterade erfarenheter från Sverok – en organisation som från många håll förutsatts haft lätt att ställa om under pandemin, med hänvisning till hög digital mognad i organisationen. I relation till det betonade Hjortswang att det är viktigt att hålla isär organisationens olika verksamheter; onlineturneringar och demokratiskt beslutsfattande processer är två helt skilda saker. Och även om en stor del av organisationens verksamhet sker digitalt träffas föreningar även fysiskt. Det har därför på många sätt varit lika utmanande för Sverok som för andra organisationer att applicera digitala lösningar på exempelvis årsmöten och kongresser, menade Hjortswang.

Organisationen har dragit många lärdomar av omställningen. Under årsmötet användes exempelvis ett etablerat kommunikationsverktyg inom gaming-världen – Discord – som visade sig ha brister i en demokratisk process. Tvärtemot Hansson upplevde därför Hjortswang att ett digitaliserat årsmöte drog ut betydligt mycket mer på tiden än ett fysiskt dito. Dock noterade även Sverok ett högre deltagande på både kongress och årsmöte som en direkt positiv effekt av digitaliseringen.

Den största lärdomen, enligt Hjortswang, har varit aktiv självgranskning. När den demokratiska processen flyttas över till ett digitalt sammanhang synliggörs för givet tagen praxis, i form av otydlighet kring mötens utformning och uppbyggnad. För att både arrangörer och ombud ska känna sig trygga och delaktiga i mötet krävs tydlighet. För Sveroks del har det handlat om att leta i rutiner och stadgar – finns det en tydlig mötesordning som beskriver hur saker ska genomföras? Har det i sin tur kommunicerats ut på ett tillgängligt sätt till medlemmarna? För att underlätta tydlighet framhöll Hjortswang vikten av förmöten och fördiskussioner, på så sätt kan alla kliva in i beslutsprocesser med lika stor trygghet. 

Slutligen spann Hjortswang vidare på Vismers fundering kring ett eventuellt demokratiskt underskott på grund av digitaliseringen. Hjortswang menade att digitaliseringen på vissa sätt snarare möjliggör en snabbare demokratisk utveckling. Till exempel kan maktrelationen i möten förändras i ett digitalt format och det kan vara bra att notera vad den skiftningen beror på. Enligt henne finns exempelvis tendenser till att personer som vanligtvis inte kommer till tals lättare kan applicera sina kunskaper och vanor i det digitala rummet och därmed känner större delaktighet. Återigen uppmuntrade hon därmed till organisatorisk självgranskning och utvärdering av outtalade rutiner och strukturer.

Seminariet avslutades i samstämmighet kring behovet av kunskapshöjande insatser, förmöten och noga förberedelser inför digitala beslutsprocesser. Ambitionen att inkludera så många som möjligt konstaterades som resurskrävande men avgörande för en digitaliserad demokrati.