Vi närmar oss ett firande av 100 år av demokrati i Sverige. För mig är tanken svindlande – 100 år är på många sätt långt, samtidigt som det är en relativt kort tid av något som för mig är så grundläggande.

Därför kändes det väldigt fint att få börja arbeta på NOD i en tid där just demokratins firande står särskilt i fokus. Och redan under mina första dagar visade det sig att civilsamhällesparten i NOD visat stark beslutsamhet i att upprätthålla demokratin. Detta genom att signera deklarationen för en stark demokrati och att ta konkreta, praktiska steg för att uppfylla det löftet. Ett av de stegen är att formulera civilsamhällets unika roll i demokratin, genom en process som kommer att genomföras i ett, för NOD, helt nytt koncept – labb.

För mig hör ordet labb ihop med en plats där jag tillåts vara nyfiket undersökande. Ett sammanhang där jag på kreativa sätt får blanda min expertis och kunskap med andras och samtidigt tillåtas tänka högt och prestigelöst kring ämnen som är stora och viktiga. Det är just ett sådant sammanhang som vi på NOD nu vill skapa genom det vi valt att kalla ”demokratilabb”.

Självklart finns det alltid utmaningar i att testa helt nya koncept. Och även om labb är en välbeprövad metod för utvecklingsarbete, är förankringen för att skapa tillit till metoden minst lika viktig som själva utförandet.

Att kreativt laborera med något så stort och viktigt som demokratibegreppet kan eventuellt kännas märkligt. Men precis som i ett vetenskapligt labb garanterar demokratilabben kontrollerbara omständigheter; deltagarna tillåts känna sig trygga och fria i sitt laborerande eftersom vi på NOD ser till att bistå med tydlig processledning med instruktioner och ramar som är lätta att förstå. Det som diskuteras i labben kommer dessutom leda till något mycket konkret – ett underlag till en gemensam skrivelse – vilket gör att deltagandet kommer att generera ett tydligt resultat. 

Demokratilabben, som vi arrangerar mellan 19-23 april, kommer att samla runt 30 representanter från civilsamhället. Just min roll i labben är att lyssna in och sammanställa diskussionerna och frågorna som väcks, och det är en process jag verkligen ser fram emot. Att se hur gemensam beslutsamhet växer fram är inspirerande. För vilka, om inte civilsamhället, har under dessa 100 år upplevt demokratin både byggas upp och hotas? Och vilka, om inte civilsamhället, har erfarenhet av hur demokratin kan såväl diskuteras som faktiskt göras?

Med demokratilabbet som arbetsmetod hoppas jag och mina kollegor på att kunna stötta civilsamhällets process i att stipulera sin både unika och oumbärliga roll i samhället. Och vi ser fram emot ett firande av 100 år av något av det finaste vi har – demokratin.